My life used to be a dream

 
 
Har fortfarande svårt att ta in och förstå att detta har varit mitt liv och min vardag under två års tid.
Att det redan gått nio månader sedan jag lämnade USA och flyttade tillbaka till Sverie.
Att det nu bara är ett minne att se tillbaka på. Att jag aldrig mer kommer leva det där livet mer igen.
Jag kommer varken bo i Washington DC eller San Francisco, jag kommer inte ha samma fantastiska människor omkring mig, det kommer inte vara vardag att prata ett annat språk & resa varje helg. Att se och upptäcka nya saker varje dag och bli fascinerad över deras livsstil. Att jag stod där, lyckligast i världen och bara älskade precis allt.
Det är än idag så sjukt overkligt att det ens hänt. Önskar varje dag att jag bara kunde spola tillbaka tiden igen och stanna kvar i den tiden föralltid och bara njuta utav det. Saknar det varje dag nu såhär i efterhand, trots att även det livet gav mig en hel del tuffa dagar. Men även de "tuffa" dagarna var bra dagar. Kan bara önska att jag någon dag i livet står där igen och får uppleva något liknande.
 
Ren lycka som inte går att beskriva med ord. ♥ 
 (får mig att vilja gråta lite varje dag, särskilt gråa dagar som denna...)