California Love

Här ekar det tomt som vanligt. Blir lätt så.
Det närmar sig hemgång "sakta men säkert" brukar man väl säga...I mitt fall, inte alls så sakta. Snarare alldeles för fort. Jag har ca 5 veckor kvar att jobba. Med helger borträknade alltså bara 20 dagar. Känns jättekonstigt. Har jobbat som Au pair & tagit hand om barn i 1 år & 9 månader och snart är det över. Skönt ska jag erkänna, samtidigt som man kommer sakna det lite ibland med. Om 7 veckor är jag sedan hemma på Svensk mark igen. Fått min flygbiljett nu med, allt är bokat & klart. Känns fruktansvärt. Jag vill inte åka hem. Det ska viserligen bli super kul att träffa alla igen osv. Men sen då...? Jag har ju mitt liv här nu? Jag är inte riktigt beredd på att lämna detta. Dessvärre så har jag inget val denna gång och det kommer nog bli bra till slut. Börjar redan fundera på vad mitt nästa "äventyr" ska bli. Återstår att se. Det där med att plugga skulle man väl behöva någon gång också. Hur som helst...Jag försöker ta vara på varje sekund nu och bloggen blir (som vanligt) lagd åt sidan. Förlåt förlåt. Men tänk er själva att lämna sitt hem, familj, vänner & hela sitt liv. Byta land, börja bygga upp ett helt nytt liv med nya människor, en annan kultur & helt andra rutiner. Och när du sedan känner dig bekväm och börjar älska det här livet så är det dags att lämna. "Tillbaka till verkligheten". Ganska obeskrivlig känsla kan jag säga. 


Jag är stolt över att vara svensk. Kanske inte lika mycket för tillfället som vanligt med allt kaos som pågår MEN fortfarande. Jag är stolt svensk, men USA & Cali har vunnit mitt hjärta. ♥