ZZzzz...

Kan ju konstatera angående mitt förra inlägg att JA jag går fortfarande vilse härborta ibland trots att jag varit här i nästan 10 månader nu!! Om en vecka rättare bestämt så är det faktiskt 10 månader, HELT SJUKT. Nästan ett år har REDAN gått, kan knappt fatta. Haha, anyways. Washington DC är ju trots allt USA:s huvudstad och aningens större än pyttelilla Katrineholm, så ibland virrar man bort sig...särskilt när taxichauffören själv kör vilse, släpper av en på fel plats & man inte har någon telefon. Sådär lagom roligt. Klockan är mitt i natten här & jag borde väl egentligen sova, men är för pigg. Måste börja lägga mig tidigare & inte sova så länge tror jag! Gick visserligen upp tidigt imorrse (hmm...?) Så kan ju ladda upp lite bilder innan jag ger det där med att sova ett nytt försök då!
 
// Såhär såg min mage ut en dag efter opertionen //


// Såhär ser ärren ut bara 1,5 vecka senare. Väldigt små dock lite blå under naveln...Men ser det ut såhär efter så kort tid kommer de garanterat knappt synas sen. Skönt! //

// Med piercingen i igen dessutom syns det inte att de faktiskt gjort ett jack inuti naveln //
// Lite roliga sjukhusbilder...När jag var sådär lagom uttråkad innan operation med smärtlindrande i kroppen & bara gick och vänta! //


// Sen låste de fast mina ben så då var det slut på att röra sig... haha, nej men de där sakerna masserar benen för att undvika blodproppar under operationen sen tydligen //
// Och så de där värsta med sjukhus........ //

// En vanlig dag när barnen precis kommit hem från skolan //



// Man kan ju alltid försöka få en bild på när de är stilla?
För det händer inte ofta! (Om inte tv:n är på förstås) //
 
// Gårdagens lunch på panera //
// Och såhär roligt hade vi på museumet! Nu är detta viserligen inte mitt papper men
som sagt 60 frågor, tjoho så roligt! //



HAHA, satt & printade bilder tidigare. Ja, jag är lite uttråkad ibland just nu...
Men något säger mig att både jag & mina systrar trots allt brås på vår mor.
Titta så vi håller på bara! Haha. Världens bästa systrar ♥
 
 * snyft snyft *


 de där med dubbla tjocktröjor va ju himla fint...

haha ♥

Pain

Jag hamnade på sjukhuset för några dagar sedan & har nu opererat bort blindtarmen.
Jag är extremt rädd för allt som har med nålar & blod att göra men ibland får man bita ihop. Operationen gick bra och jag är väldigt tacksam över hur bra sjukvård de faktiskt har i det här landet. Jag trodde inte att jag skulle ha så himla ont efter som jag faktiskt haft. Aldrig varit med om denna smärta & bara velat gråta för det mesta...Kan dock varken skratta eller gråta då min kropp gör ännu ondare av det. Även hosta, djupa andetag, gäspa osv. gör så ont. Sjukt jobbigt. Har i stort sett varit sängliggandes enda sedan dess. Har så fruktansvärt ont i hela kroppen, väldigt yr & skakig & klarar knappt av att gå. De gjorde inte som de vanligtvis brukar göra när de tar bort blindtarmen, eller vanligtvis oc vanligtvis men de jag känner som tagit bort den tidigare har bara öppnat magen & tagit ut den i stort sett? Jag gjorde en "laparoscopic appendectomy" vilket innebär att de går in med en kamera & sedan drar ut den. Får bara några små ärr tack vare det så det är skönt. Denna metod gör dock att jag har sjukt ont även i bröstet & axlarna & inte kan sitta upp eller andas normalt... Väldigt svårt att förklara men de blir ett visst tryck på axlarna under operationen. Men nu när det gått några dagar börjar jag ändå känna mig bättre så det går iallafall åt rätt håll, idag är första dagen jag kunnat stå upp normalt & kunnat röra mig lite, något jag absolut inte kunde för några dagar sedan. Men ja som sagt, dagar som dessa vill man såklart bara vara hemma. Hade en sjukt jobbig och smärtsam natt på sjukhuset och ringde sköterskorna väldigt ofta. Kändes lite bättre när min pojk kom & satt med mig en stund morgonen efter iallafall. Annars var jag ensam under hela tiden vilket också var väldigt tufft får jag erkänna. Nu är jag hemma och återhämtar mig mest. Vilket innebär bara vila. Jag får inte lyfta något, inga hastiga rörelser, ingen alkohol, inte köra bil, inte träna osv osv. de vill att jag undviker i stort sett allt till en början, dels för att stygnen & allt i min kropp ska läka ordentligt & även för att jag är väldigt snurrig på grund av starka tabletter hela tiden. Börjar bli sjukt uttråkad av att ligga stilla & inte ha något att göra. Får dessutom inte bada vilket jag gör väldigt ofta när jag är bara hemma & uttråkad annars...dessutom så orkar jag knappt stå upp i duschen, blir helt andfått utav det. Skypa med Lisa några timmar igår & har ringt/skypat med min familj flera gånger senaste dagarna. Har sovit väldigt väldigt dåligt, dessa tabletter gör mig visserligen väldigt trött men jag drömmer så mycket konstiga saker...usch. Är så tacksam att jag har så himla många fina människor i mitt liv som hört av sig och försökt göra vad de kan iallafall. ♥

// Såhär ser det ut just nu...blä //
 
Jaha så jag ska alltså ta det lugnt nu framöver & de vill inte att jag börjar "leva normalt" igen på cirka 6 veckor. "Tjoho!" . Jag som precis lagt upp både ett mat & träningschema att följa. Så blev det ju inte. Suger. Innan jag åkte till Sverige så träna jag inget sista veckorna för jag va förkyld, i Sverige träna jag inte & sen när jag kom tillbaka träna jag 1 vecka innan jag åkte till Miami. Efter Miami var det så mycket som gick runt i mitt huvud att jag bestämde mig för att vänta en vecka & under den veckan bara äta all skräpmat jag vill & så mycket jag vill och efter det börja med ett ordentligt schema med både mat & träning. Den veckan...skulle börjat denna vecka MEN istället har jag legat på sjukhus & får inte gymma på ytterligare 6 veckor nu. Känns mindre bra. Usch mår verkligen dåligt över min kropp just nu & det bara kryper i benen på mig!!
 

Surgery

Jaha, idag var eller snarare ÄR väl en av de sämre dagarna jag haft i USA. Jag trodde inte det kunde bli värre än sist när jag fick njurbäcksinfektion härborta. Men självklart ska det alltid dyka upp något. Orkar inte!!! Så ja, igårkväll när jag gick och la mig hade jag lite ont i magen, vilket jag har rätt ofta så var inget jag riktigt tänkte på...Vaknade sedan upp mitt i natten och har mått asdåligt sedan dess. Spytt, haft feber, svimmat... jo, det mesta. Klart att blindtarmen ska börja spöka igen. Har tidigare haft problem med det, men de har aldrig tagit bort den utan gett mig antibiotika istället. Men inatt trodde jag nästan jag skulle dö av smärta, kunde inte ens resa mig upp utan att falla ihop. Efter lite smärtlindrande tog jag mig upp på benen & kom iväg till vårdcentralen. Vårdcentralen skicka mig direkt vidare till Akuten där jag fortfarande befinner mig. Suttit här enda sedan imorrse & kommer vara kvar här hela kvällen & förmodligen även natten i värsta fall. Pratat med hur mycket läkare som helst & tagit massor av prover. Så sitter med dropp i armen på mitt rum & helt enkelt väntar på operation. HEMSKT. Tack & lov är de väldigt proffsiga och bra här, känns nästan lite som på film. Har nog sett för mycket på Grey's haha. Men det är skönt det iallafall. Fick antibiotika tidigare så känner mig helt ok för tillfället, dock sjukt hungrig eftersom jag snart inte ätit/druckit något på ett dygn, bara dropp som gäller. Dagar som dessa vill jag bara vara hemma. Hemskt verkligen & känner mig så himla ensam. Men min värd mamma var iallafall snäll & tog hit min dator & en del av mina saker som jag underhåller mig med just nu. Har även en sköterska som är Norsk som jag kan prata svenska med så det är skönt. Får vara glad över det lilla dagar som dessa. Sedan det där med att de ska sticka en kniv i mig försöker jag inte tänka på. Finns det något värre...