California Love

Här ekar det tomt som vanligt. Blir lätt så.
Det närmar sig hemgång "sakta men säkert" brukar man väl säga...I mitt fall, inte alls så sakta. Snarare alldeles för fort. Jag har ca 5 veckor kvar att jobba. Med helger borträknade alltså bara 20 dagar. Känns jättekonstigt. Har jobbat som Au pair & tagit hand om barn i 1 år & 9 månader och snart är det över. Skönt ska jag erkänna, samtidigt som man kommer sakna det lite ibland med. Om 7 veckor är jag sedan hemma på Svensk mark igen. Fått min flygbiljett nu med, allt är bokat & klart. Känns fruktansvärt. Jag vill inte åka hem. Det ska viserligen bli super kul att träffa alla igen osv. Men sen då...? Jag har ju mitt liv här nu? Jag är inte riktigt beredd på att lämna detta. Dessvärre så har jag inget val denna gång och det kommer nog bli bra till slut. Börjar redan fundera på vad mitt nästa "äventyr" ska bli. Återstår att se. Det där med att plugga skulle man väl behöva någon gång också. Hur som helst...Jag försöker ta vara på varje sekund nu och bloggen blir (som vanligt) lagd åt sidan. Förlåt förlåt. Men tänk er själva att lämna sitt hem, familj, vänner & hela sitt liv. Byta land, börja bygga upp ett helt nytt liv med nya människor, en annan kultur & helt andra rutiner. Och när du sedan känner dig bekväm och börjar älska det här livet så är det dags att lämna. "Tillbaka till verkligheten". Ganska obeskrivlig känsla kan jag säga. 


Jag är stolt över att vara svensk. Kanske inte lika mycket för tillfället som vanligt med allt kaos som pågår MEN fortfarande. Jag är stolt svensk, men USA & Cali har vunnit mitt hjärta. ♥

 
 

Hard decisions

Är väl dags att jag avslöjar mitt beslut efter alla dessa funderingar fram & tillbaka så länge. 
Efter väldigt många om och men har jag bestämt mig för att stanna i staterna ett tag till.
 
 
Har skjutit på att berätta det för alla därhemma så mycket jag bara kan för jag får så himla dåligt samvete. Jag kommer att stanna som Au pair i ytterligare 9 månader i en ny familj som det just nu ser ut. Var och är fortfarande ett av de svåraste besluten jag gjort i mitt liv. Jag är i matchningsprocess just nu och letar efter min nästa värd familj. Tanken är att försöka hitta en familj på väst kusten denna gång för att få se lite mer av andra sidan USA också. Men jag kommer inte låta platsen avgöra. Jag vill först & främst hitta en jättebra familj som jag kommer trivas med dessa 9 månader, det är MYCKET som ska stämma. Känner jag inte att jag hittar någon familj som känns helt rätt så kommer jag åka hem, kommer de inte kännas rätt under året kommer jag även då överväga att avbryta och åka hem. Den som lever får se!
 
Jag avslutar senast mitt liv som Au pair i Januari 2016, efter det kan jag inte heller förlänga ännu en gång. Har haft så mycket tankar på att plugga men det hinner jag ändå. Jag vet var jag har mina vänner & oroar mig inte alls för den delen, min familj pratar jag med nästan varje dag & kommer alltid ha vilken dag jag än kommer hem. Det som svider allra mest är nog ändå gymnastiken. Dels för att jag fick jobb som ledare på Sportscamp i sommar och det hade varit såå himla roligt! men det kommer fler somrar förstås. MEN Jag saknar mina gymnaster något fruktansvärt mycket och bara den där känslan av att kliva in i hallen och känna att det är ens "andra hem", (låter lite sjukt men det är verkligen så). Jag älskar det där stället. Jag får så dåligt samvete av att "lämna laget i sticket" dessutom, men jag måste sätta mig själv först i detta läge. Hoppas med hela min själ & hjärta att mitt bästa lag kämpar på ändå & fortfarande står kvar när jag kommer hem. För när jag kommer tillbaka till Sverige & är arbetslös vet jag inte vad annars jag skulle göra utan gymnastiken! Så min plan är väl att ta igen allt det där jag så länge varit ifrån då helt enkelt. Jag vill inte ens tänka på det där med jobb & arbetslöshet som kommer så småning om... Sedan ska jag väl plugga som sagt, men det blir till hösten 2016 förmodligen & ett senare "problem". Tanken av att stanna här i USA ett tag till gör mig faktiskt oerhört lycklig inombords. Jag älskar detta land, det finns så mycket jag vill göra innan jag åker hem och att veta att jag bara har 2 månader kvar just därjag är just nu ger mig panik! Jag är inte redo att åka hem riktigt än, jag är inte helt klar härborta känns det som just nu & jag LÄNGTAR efter att se vad som kommer här näst!
 


// HUR kan man inte sakna detta!? De bästa jag vet ♥ //
 
// Världens härligaste gäng, som jag saknar er vissa dagar! //
// Detta kan på riktigt vart en av de bästa dagarna i mitt liv. haha!
Tror aldrig vi varit så glada som den gången när vi tog hem guldet i Hopp i C2 klassen! Shiiiit. //
// Tror Mitt & Saras ansiktsuttryck räcker för att beskriva det ögonblicket! ÅH ♥ //

10 months

Jaha, då har tio månader i USA passerat idag!
 
Jag kan inte riktigt förstå det, jag tycker fortfarande att jag nyss kom hit och jag har fortfarande inte förstått att jag ens bor här. Samtidigt som det var så himla länge sedan jag levde ett "vanligt" liv med vänner & familj i Sverige. Så himla konstigt. Om två månader har jag varit här i ett helt år & är klar här i Arlington.
 

// Låna 2 bilder från Kristin. Kan va en av de fulaste någonsin. hahaha. MEN jag kan inte fatta att det nästan är ett år sedan jag träffade dessa tjejer för första gången redan! //
// Samtidigt som det känns som att jag känt Gabbi i flera flera år snarare en 10mån. haha //