Hemgång närmar sig! Jag räknar ner dagarna & börjar till och med känna att jag nästan längtar lite. Jag är totalt förälskad i Cali och USA. Och DC kommer föralltid ha en del av mitt hjärta. Men jag är redo. Jag är redo att gå vidare med mitt liv. Det ska bli kul att komma hem och träffa alla, få leva sitt egna liv utan att känna sig styrd av någon annan, jobba med något nytt, bo ensam, hänga i gymnastikhallen och allt det där. Meeeeen det är så mycket som ska lösa sig på vägen med, jobb, pengar, lägenhet...och ja, you name it! Sånt löser sig, känner mig lugnare och lugnare för varje dag av tanken. Jag vet hur mycket jag kommer gråta den dagen mitt "amerkanska drömliv" tar slut och jag måste åka hem...men jag har lärt mig acceptera tanken. Det kommer nog inte bli så tokig trots allt. Är jättetaggad på att plugga dessutom!! (vem kunde tro det?) och resa kommer jag definitvt göra senare i livet med.

Sverige, vi ses snart! I'm ready for you.